Så var man hemma!!

Vad fyra veckor går fort, det trodde jag inte när jag landade i Miami för fyra veckor sedan, då kändes fyra veckor långt bort men ack så fel jag hade...tiden har rusat iväg och det har varit fantastiska veckor...med mycket nya insikter, kunskaper, intryck, vänner mm. Jag hade tur att jag inte missade min hämtning till flyget...dom skulle hämta upp mig 13.55 men kom redan 13.35....satt i datorrummet med alla mina vänner och skulle bara gå på toa när killen i receptionen sa att chaffören hade letat efter mig och tänkte åka utan mig :( som tur var hade han inte hunnit åka utan var precis på väg att svänga ut när Francisco stoppade honom så mitt farväl av vännerna blev snabbt...kanske var bra annars hade det blivit ett gråtkalas som heter duga...men jag kom till flygplatsen i god tid och kunde checka in utan problem ;)...skönt....sedan var det bara att vänta men det gick ganska snabbt...och sedan bar det iväg...kände inte ngt speciellt men efter maten så tog jag fram mp3 och lyssnade på musik, började med Celine Dion och då var det färdigt...längtade tillbaka till mina nyfunna vänner och stranden och skolan...ja allt..usch vad ledsen jag var men som allt annat så gick det över och vi landade i Paris...fick buss transfer till treminalen och då var det bara en timma kvar till flyget mot Stockholm skulle lyfta så det blev bråttom...men det var bara att ställa sig i en sjukt lång kö för att passera passkontrollen...tog en evighet...men det gick ju bra....sedan försöka leta efter treminal F2 ich naturligtvis var den på andra sidan...så järnet över...för att sedan komma till ett säkerhetsgenomgång med en kö lika lång som passkontrollen och nu var det stressigt för klockan var 09.10 och planet skulle lyfta 09.30...pulsen i halsen men kön gick inte ngt fortare för det....trängde mig lite före och hamnade bredvid två män varvid den ena skulle till Stockholm förstod jag...han gick fram till en av vakterna och fick där instruktion om att gå till vänster och vidare så jag skyndade mig och hakade på honom....när vi kom dit vi blev hänvisade var det en annan kö till säkerhetsgenomgången men denna kö var ännu längre....var inte ngn hit....men jag pratade med en vakt om att vårt plan var på väg att lyfta eller att det var dags att gå ombord men vi var tvugna att vänta...naturligtvis....för att vakten skulle kolla om det verkligen var så att vårt plan var på gång....nu var klockan 09.20 och det var bråttom och vi fick byta kö och hamnade kanske som tia i den kön men den var långsam eftersom man skulle av med bälten skor osv och sedan skulle biljett och pass visas upp....när vi äntligen var igenom..var det att lägga benen på ryggen och springa och med andan i halsen visa biljett och ner till den väntande bussen....den sista...och visa biljett och pass igen...helt otroligt vilken visande av pass och endast två min kvar...phuu...nu kunde man andas igen :)....och nu otroligt kissnödig.....men tro inte att jag fick göra ngt åt det :)...det var bara att vänta till lunchen var serverad och det endast var en timma kvar till Stockholm och värkande njurar :)....men hellre verkande njurar än vara sittandes på flygplatsen i Paris...väl hemma i Sverige med solen lysandes...kändes det ganska ok att vara hemma....sedan var det fem timmar i Stockholm i väntan på bussen mot Karlstad....är nu i Karlstad och nu kan man inte fatta att man bara för tre dagar sedan var på beachen och promenerade....vad fort man glömmer eller hur snabbt man anpassar sig till att vara hemma och pratar svenska...kan inte fatta att jag pratat engelska i fyra veckor...för just nu känns det väldigt avlägset....känns som att jag skulle kunna glömma allt jag lärt mig väldigt snabbt men nu får man försöka aktivera sin engelska genom att läsa engelska böcker och helt skippa texten på tv osv....Känns bra att var i Karlstad :)...är verkligen länge sedan jag träffade barnen så det känns kanon att vara här :)